Daniel tog en pratstund med vår lagledare Gustav Möllberg för att lära känna personen bakom titeln. Gustav, som till vardags arbetar med IT och utbildning, har nyligen klivit in i föreningen – trots att fotboll inte varit ett stort intresse tidigare. I intervjun berättar han om sin väg in i Arboga Stad SK, vad som driver honom, och varför han trivs så bra i laget redan från start.

Daniel: Vi kan väl börja med: Vem är Gustav Möllberg egentligen?

Gustav: Vem är jag, ja... Jag är en kille på 27 år som bor i Arboga.

Daniel: Vad sysslar du med till vardags?

Gustav: Jag jobbar med IT och utbildning. Jag utbildar och handleder andra, och tycker det är kul att se när folk utvecklas. Det är något jag tror jag kan ta med mig även hit.

Daniel: Är det något speciellt du brinner för i det jobbet?

Gustav: Framförallt tycker jag det är roligt när man ser att någon plötsligt får till det, när man hittar nycklarna för att nå ett mål. Det kan vara både mitt mål eller den andres. Att se den glädjen är det som driver mig.

Daniel: Du har inte haft något superstarkt fotbollsintresse egentligen. Hur hamnade du i föreningen?

Gustav: Jag har haft koll på föreningen sedan starten via sociala medier, både på Instagram och LinkedIn. Sen var det Pelle, som var tränare förra året, som någon gång sa att jag borde vara med på något sätt. Jag svarade att jag inte har något fotbollsintresse, men han sa att det inte behövs.

Daniel: Vad var det som fick dig att ta steget?

Gustav: Det har legat i bakhuvudet att jag ville engagera mig på något sätt. När jag såg annonsen där det stod att det inte krävdes något fotbollsintresse tänkte jag att det är ju perfekt. Jag gillar att ha koll på grejer, bygga upp listor, hålla ordning och reda. Det är kul att se hur det fungerar bakom kulisserna.

Daniel:  Om det är ordning och reda hur mycket pengar får du på fredag?

Gustav: Det får du fråga Pelle om. Men det är ju en ideell förening, jag får inget betalt.

Daniel: Hur har första tiden varit? Något som förvånat dig?

Gustav: Hur stort engagemang det faktiskt finns. Jag visste det i teorin, men när man kommer hit och ser det i praktiken så känner man verkligen glädjen. Alla är positiva, det är skratt och energi. Bara det att någon ler när man lägger fram en boll säger mycket. Man vill både ha kul och nå mål tillsammans.

Daniel: Har du fått några personliga mål för säsongen?

Gustav: Nej, inte direkt. Vi tar det efter hand och ser vad som behöver göras. Det funkar bra för mig i början, så jag får en chans att lära känna allt och alla.

Daniel: Okej, lite korta intryck. Vad tänkte du efter första träningen?

Gustav: Att det här kommer bli riktigt kul. Jag var lite pirrig innan, men det släppte direkt. Det kändes som ett sammanhang jag ville vara en del av.

Daniel: Vem i laget pratar mest?

Gustav: Ponce, helt klart. Framförallt på matcher, han är väldigt engagerad, tydlig och peppar hela laget.

Daniel: Om du fick bestämma, vad borde vi införa i klubben direkt?

Gustav: Ännu mer positiv feedback till spelare och ledare när någon gör något bra. Det kan vara allt från att säga ”snyggt inlägg” under match, berömma någon under träning eller visa på taktiktavlan i omklädningsrummet vad den spelaren gjorde bra. Jag tror det är viktigt och vi kan göra det ännu mer. På så sätt tror jag också att den konstruktiva feedbacken lättare får fäste.

Daniel: vi kör några korta frågor snabba svar, Taktiktavla eller magkänsla?

Gustav: Taktiktavla.

Daniel: Gå upp 05.30 på matchdag eller stanna kvar på vallen till 01.00?

Gustav: Stanna kvar till 01.00. Jag är definitivt en kvällsmänniska.

Daniel: Sträckt vrist eller... Nej, den här frågan vet nog varken du eller jag vad den betyder.

Gustav: Haha, nej faktiskt inte. Det är nog en fotbollsfråga.

Daniel: Vem borde vi intervjua nästa gång?

Gustav: Jag skulle vilja veta mer om Mahmoud. Jag tyckte han var väldigt trevlig. Det vore kul att höra hans historia.

Daniel: Grymt. Då skickar vi vidare stafettpinnen till honom.