Emil Boswell är en av spelarna som satt sin prägel på Staden – både på planen och i omklädningsrummet. Med en avslappnad stil, skarp målkänsla och tydlig vilja att vinna, är han en spelare som alltid väcker engagemang. Vi tog ett samtal med Emil om lagkänsla, tävlingsinstinkt och vad Staden faktiskt betyder för honom.
– Det var när vi vann serien och gick upp... nej just ja, haha, det gjorde vi ju aldrig!
– Ponce.
– Han är den där personen i truppen som man vill visa sig duktig inför. Man kommer i tid, lyssnar på tränaren och försöker smälla in ett sjukt mål.
Han är lite som en pappa i laget.
– Ica, köpa färskt bröd, och sen kaffe.
– Svårt att säga faktiskt.
– Nej tack.
– Nej, jag har inga rutiner. Är inte särskilt vidskeplig.
Fast... jag gillar att sitta på min plats i omklädningsrummet, det är väl min grej. Jag gillar att ha koll på läget därifrån.
Och ja, om någon satt där hade jag nog bett personen flytta på sig, snällt, såklart!
– Jag gillar inte att spela musik för andra, föredrar att lyssna själv.
Skrilla – Kodak Black blir det i mina hörlurar.
– Lat, rolig, snäll.
– Skadeglädje. Reels är grymma på det, mindre censur där.
– Fotboll i Arboga.
– Lichking Bezzmo. Han är klok och vis.
– Thimmy heter han, mer vet jag inte. men kanske kan lära mig mer på den där öde ön.
– Liam.
– Först tänkte jag säga lagfesten i slutet, men nej. Att vinna skytteligan, det är det jag längtar efter.
– Det måste nog ändå vara att vinna. Man hatar ju den där känslan, att sitta och stirra in i väggen i omklädningsrummet efter en förlust.
– Snäll, rolig och smart.
– Vad sa jag förra gången vi gjorde det här i text? Kan inte du leta fram och skriva det igen.
"Vi faller snart fram, så mycket lutar vi.” – Boswell några dagar tidigare